Sitter här och blir nästan nostalgisk. Kom av någon anledning att tänka på Södertälje 2001. Varför vet jag inte, det bara kom upp i huvudet. Kommer ihåg resan upp, alla var jätte glada och på kalashumör men samtidigt
ruggigt nervösa. Var ju tvungna att vinna!
Stod ganska långt upp i klacken och höll för ögonen (De sista 5 sekunderna såg ja först på
tv hemma dagen efter) och sedan bara några sekunder efter slutsignalen fick ja hjälp av en
södertäljespelare in på isen. Fy
fan va det var kul! Myser varje gång när jag tänker tillbaka på den kvällen. Natten sen blev bara fest, dock tyckte min mamma att jag var
liiiite för ung för att hålla igång lika länge som en del andra men mina minnen..
ojoj, vilka minnen!
Satt och läste förut att
Hlinka ger nr 27 till
Hlavac. Det är väl ändå äkta
gentlemanastil? ;) Personligen så är
Sami Torkki nr 27 för mig och ingen annan!
Sami Torkki är en sådan spelare som är för
jäkla kul o titta på! Ett tag trodde en i min familj att jag var kär i honom för att jag pratade så mycket om honom efter matcherna. Men icke, mitt hjärta fanns hos en annan person - ingen hockeyspelare, men
Sami kommer alltid att finnas i mitt hockeyhjärta.
Ihop med en
drös andra minnen får han nöja sig med en plats där.